Vi 3-panelen är tillbaka och bedömer bidragen i Melodifestivalen 2012. Första deltävlingens panel har två klara finalkanditater. Vilket bidrag är ett hopkok helt utan fantasi och finess? Vem har den rätta whiskeystämman med oangenäm blick? Vem ger kvällens kraftigaste rysningar? Och vilket bidrag gör en av panelmedlemmarna knäsvag? Läs panelens alla omdömen här och vilka de tror går till final och Andra Chansen.
Veckans Vi 3-panel består av Eva Linde, Madeléne Fredriksson och Johanna Friis. Texten är sammanställd av Mattias Bolander.
Veckans heta: Loreen - ”Euphoria”
Loreen gör comeback, och tar musiken i första deltävlingen närmare nutiden med en blandning av David Guetta och Avicci. Vacker. Otvivelaktiv känsla. Modern. Konstnärlig. Ger rysningar. Går inte Loreen till final, hotar veckans panelmedlemmar i Vi3 att sluta med allt vad musik heter.
Veckans bubblare: Sean Banan - ”Sean Den Förste Banan”
Sean Banan fick mycket skit när han utannonserades som en av de tävlande. Men efter att Vi3-panelen och genrepspubliken fått uttala sig, har vi kanske till och med kvällens vinnare här. Medryckande. Stor show. Det går inte att sluta le.
Veckans kalla: Marie Serneholt - ”Salt & Pepper”
Marie Serneholt gör också comeback som tävlande i festivalen. Men frågan är hur hon kunde ställa upp på det här. Ett hopkok utan fantasi och finess. Salt and pepper – hur kul hade det låtit på svenska? Visserligen lite klämkäck, men sticker inte ut tillräckligt i kväll.
1. Sean Banan - ”Sean Den Förste Banan”
Eva: Här rullar kingen in. Publikundersökningen talar sitt tydliga språk och jag böjer mig. Detaljtänket är imponerande. Låten imponerar desto mindre.
Madeléne: Det är medryckande och framträdandet är en enda stor show. Jag menar, vem kommer INTE dansa till det här och sjunga med i dinge ding-refrängen?
Johanna: Första gången jag hörde den visste jag inte vad jag skulle tycka. Två dagar senare kan jag inte sluta le när Sean Banan kärleksfullt driver med landet Svennebanan samt sina egna rötter, och det kommer att vara ett nöje att se det här. En stor chans att vi ser det även i Globen.
2. Abalone Dots - ”På väg”
Eva: En riktig låt, med riktiga röster och framför allt riktigt dåliga förutsättningar. Trots smålökig text ger refrängen underbara rysningar man vill uppleva en gång till.
Madeléne: Låtar som byggs upp under sina tre minuter gör mig lite knäsvag. Men oj så orättvist startfält de hamnat i, inte okej! Plus i kanten att låten framförs på svenska.
Johanna: Tveksamt om det här vackra framträdandet ser ut och låter lika bra i tv som det gör i arenan. En fin låt med känslosam text som berör, men med startnummer direkt efter Sean Banan kan kontrasten bli för stor. De förtjänar en Andra Chans men frågan är om de tar sig dit.
3. The Moniker - ”I Want To Be Chris Isaak”
Eva: Han vill vara Chris Isaak men jag förstår aldrig varför. Låten faller mellan stolarna och jag vill men kan inte falla med. En helt ok låt som aldrig lyckas ta plats.
Madeléne: Jag glömmer alltid bort stackarn när jag tänker på veckans startfält. Det är något med låten som inte fäster hos mig. Funkar på radion men inte i veckans startfält.
Johanna: Same same but different? En liten besvikelse då den sköna "Oh my God" från förra året var en av de låtar jag lyssnade på efter festivalen. Hade förväntat mig något ännu bättre när han ställer upp direkt efter en tredjeplats i Globen. Hur ska det toppas med det här låten? God knows!
4. Afro-Dite - ”The Boy Can Dance”
Eva: Jag fixar bara inte en till trio med damer som försöker svänga till det och låtsas som om tiden stått still de senaste tio åren. Än mindre om de gör det med synkad koreografi. Fixar det inte.
Madeléne: Discodänga som känns lika dammig som deras vinst från 2002. Det svänger, det gör det, men för mig räcker det inte hela vägen. Vill dock utfärda en skrällvarning.
Johanna: Det är svårt att inte digga med i Afro-Dites energiska aerobicspass, och cred för att de tycks ha tränat länge. Svenskarna har alltid tyckt om gamla vinnare, men om de faktiskt ringer och röstar på det här är tveksamt. Bra, men i kvällens konkurrens bör det inte gå vidare.
5. Dead by April - ”Mystery”
Eva: Melodiös hårdrock som både växer och sitter från början. Funkar på bredare publik än man tror, och ser den ha chans även efter vår lilla final i landet lagom.
Madeléne: Jag gillar det här mer och mer. Kul att tävlingen breddas ytterligare. Hade dock klarat mig utan growlet, men det blir en frisk fälkt, det sticker ut.
Johanna: Som om det inte var nog spretigt så har vi hårdrock och growl à la Sveriges Linkin Park före och efter glittrande klassiska schlagernummer. En slags "mörkerpublik" kommer tycka det här är befriande och snyggt. De kanske lyfter luren och ger killarna en andra chans i Nyköping.
6. Marie Serneholt - ”Salt & Pepper”
Eva: Varför ställde hon upp på det här för? Text, melodi, nummer. Ett hopkok helt utan fantasi och finess
Madeléne: Salt o peppar, salt o peppar, salt o peppar. Ja? Jag går mest runt och tänker på hur roligt det hade varit om texten var på svenska, exakt så intressant är det.
Johanna: Det doftar "Satellite"-Lena om introt och dansarna. Snyggare variant av Agnes outfit från 2009. Klämkäck, och trots att den sjukt upprepande refrängen sätter sig direkt så blir det svårt för Marie att stå ut tillräckligt mycket för att gå vidare.
7. Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern - ”Jag reser mig igen”
Eva: En dramaturgisk styrketår djupt rotad i svensk vistradition med rätta whiskeystämman och oangenäma blicken. Kanske för bra för att hålla ryktet, men tillräckligt udda för att få röster.
Madeléne: Det här ger mig lite "Just idag är jag stark"-vibbar. Han gör framträdandet förvånansvärt bra. En skräll finns alltid med varje vecka, Thorsten kan ligga bra till, tillsammans med Afro-dite
Johanna: Deltävlingens dark horse kommer att gå hem i stugorna mer än man tror. Precis som med Dead by April finns det en publik som vanligtvis inte röstar som kanske får anledning att göra det nu. Teatraliskt. Bättre än väntat och det här kan lika gärna sluta sist som först.
8. Loreen - ”Euphoria”
Eva: Tar Melodifestivalen ett steg närmare nutiden. Med ett vackert nummer, otvivelaktig känsla och fantastisk röst griper hon tag varje gång. Fullträff.
Madeléne: David Guetta ligger med Avicci och ut kommer denna lilla bebis som jag valt att kalla Daviccietta. Går inte Loreen vidare tänker jag sluta med allt vad musik heter!
Johanna: Har sen början konstant fått rysningar av "Euphoria". Modernt, snyggt, konstnärligt, vackert – perfekt i Eurovision. Man kan tro att Avicii ligger bakom mästerverket, men det är ju Thomas G:son mfl. Han kan han! Om inte svenska folket skickar det här till Globen ger jag upp.
Till Andra Chansen:
Eva: Dead by April, Thorsten Flinck
Madeléne: Dead by April, Thorsten Flinck
Johanna: Afro-Dite, Thorsten Flinck
Till final:
Eva: Loreen, Sean Banan
Madeléne: Loreen, Sean Banan
Johanna: Loreen, Sean Banan
Mattias Bolander (MattiasB)
Källa: Poplight