Det här är långt ifrån en katastrof, snarare är detta den svenska countrydrottningens flirt med rock och pop, och resultatet blir synnerligen njutbart … Jill gör en Shania Twain eller en Taylor Swift – och tar in countryn i 2010-talet.
Det här är en väg som är upptrampad av tidigare tuffa tjejer i stilettklackar snarare än cowboyboots (tänk Dixie Chicks och poppa till det lite extra) och gitarrerna har laddats med extra allt när det gäller att rocka till det.
Tidigare har man gillat Jill mer än hennes genre (countryn) men den här gången är materialet lika bra som artisten, det känns universellt och angeläget.
Cowboybootsens dagar är över, nu är det andra stövlar som gäller och de är gjorda för att rocka.
Jills röst passar också perfekt till den här typen av musik.
Underbart att se att Jill, som faktiskt hade ett fungerande koncept som Sveriges countrydrottning, vågar tänka utanför ramarna och inte köra fast i gamla hjulspår.
Det finns massor av bra låtar på denna skiva, bland annat titellåten, Flirting with disaster.
Om Jill vill skulle hon kunna slå bra utomlands med denna platta. Även ”over there”.
Betyg: 4
Bel Black