Ännu en vecka har ju passerat med enormt mycket som hänt, allt från semifinalslottning till isländska eldgäss. Så vi kör direkt!
Vi börjar med måndagens lottdragning som visade att Sverige tävlar bland de första nio låtarna i den andra semifinalen i Eurovision Song Contest i Düsseldorf. Min första tanke var "Ånej, inte nu igen..", men när man tittar på vilka länder vi hamnat med så känns det ändå rätt hyfsat. Vi har våra grannar i söder, Danmark, vi har Estland, i en semifinal utan Ryssland och Finland, vilket skulle kunna bli 10 säkra poäng (tyvärr tar nog Lettland tolvan, men man ska inte vara för girig). Endast en av de fem i min så kallade "Big Eastern Five" (d.v.s. Ryssland, Ukraina, Serbien, Grekland och Turkiet) är med i vår semi, vilket förstås är en stor fördel. Sen att Holland och Belgien är i vår semifinal, samt att Tyskland och Frankrike röstar där utan framförallt Grekland, Turkiet, Armenien och Azerbajdzjan i vägen skulle kunna hjälpa oss enormt och kanske vi kan knipa ett par poäng av dessa länder, som varit lite snåla med det på sistone. Nej, vi ska vara nöjd med lottningen, men det säger inte att vi inte måste välja en bra låt.
Än en gång var det tre av våra fyra nordiska grannar i farten med sina semifinaler. I Finland känns det väldigt svagt efter två semifinaler, även om jag ändå kan känna sympati för balladen "Da Da Dam" med Paradise Oskar som, även om den kanske är lite för lik Belgiens "Me & My Guitar", är en söt liten melodi som kan knipa lite poäng när det vankas Eurovision.
Norrmännen måste nog känna sig lite panikslagna, efter att efter två semifinaler inte hittat något som håller för Eurovision än. Jag trodde att Hanne Sørvaag och hennes "You're Like A Melody" skulle kunna bli en skön och trovärdig gitarrpop a la Lene Marlin, men oj så fel jag hade. Istället kommer Hanne, visserligen med en gitarr på magen, i en chockrosa kort festklänning och ser mer ut som klumpfot än som en artist. Hanne gick visserligen till final som tvåa, men inte var det en vinnare av Melodi Grand Prix inte. De andra låtarna som gick vidare var inte heller av något värde enligt mig, antingen gammeldags eller bara fånigt och tramsigt.
Vi går då till Island där då sångfågeln Yohanna klev in i tävlingen med låten "Nótt", som betyder natt på isländska. En väldigt traditionell och bra ballad, men som behöver något extra för att kunna lyfta, och visst har den det, i Yohanna själv. Trots en rätt ful klänning och ett scenframträdande som förstås måste förbättras, så står Yohanna på scen och fullständigt glittrar av värme och trovärdighet. Yohanna är som en glädjesprutande vulkan som berör människor och man känner verkligen att hon sjunger från hjärtat. Det krävs ett mirakel enligt mig för att Yohanna inte ska ta sig direkt till Düsseldorf.
Kan detta möjligtvis vara rocklåten "Eldgos" med Matthías Matthísson och operasångerskan Erla Björg Káradóttir? Denna symfoniska operarocklåt stack ut rejält i den överlag balladtokiga Söngvakeppni Sjónvarspins och gav ett helt rent utsagt vansinnigt bidrag. På nåt vis är det så konstigt att jag inte kan tycka illa om det och vill islänningarna prova något annat så kan mycket väl eldgässen få flyga till Tyskland.
Vi avslutar i Kroatiens uttagning Dora, där en skandal inträffade när man råkade ta fel på en av de fem finalisterna. Detta har hänt förut i uttagningar och vanligtvis så brukar man ju ta med båda bidragen vidare till nästa omgång, men så var inte fallet, utan sångaren Damir Kedzo, missar finalen i alla fall. Som vanligt är det svårt att bedöma Kroatiens låtar i uttagningen, men min första känsla efter att ha hört de fem finalisterna är som det brukar vara när det gäller Kroatien numer, d.v.s. tråkigt.
Inte långt till Melodifestivalens första deltävling nu! Schlagerfebern börjar sakta, men säkert infinna sig, eller hur?
Adam Pettersson (Schlagerman)